Hemma
är bra men borta är bäst!
Nu var det äntligen dags! F’n vad jag har
längtat. December är inte vanligtvis den bästa tiden
att åka till Syd Afrika, om det är vågor man är
ut efter. Särskilt inte till Kapstaden där vinden är
oftast uppåt mot 15-20m/s och kan blåsa flera dagar eller
t.o.m. veckor i rad. Men jag brydde mig inte så mycket. Att åka
till Kapstaden och träffa familjen över Jul var bra men att
vi skulle vara där i början av sommaren var inte helt dåligt
heller! En extra pirr i magen orsakades av att vi hade bokat en stuga,
i öknen vid en legendariska point break uppe på västkusten,
över nyår. En stor risk, med tanke på att om vågorna
inte kom till festen, fanns där inte så mycket annat att
göra förutom att sitta på stranden och dricka öl.....
Det tog nästan exakt 24 timmar att komma till Cape
Town International Airport. När vi kom ur dörrarna var jag
överaskat – mycket hade ändrats. Överallt kunde
man se tecken av förberedelser för Fotbolls VM 2010. Det byggdes
för fullt! En till sak var överraskande – ingen vind.
Sist jag var där i december hade vinden blåst för fullt
tre veckor av fyra.
Nästa morgon var det direkt till ett trevligt litet
beach break. Vågorna var kring en meter, vatten temp kring 20
och luften var 28+ grader och de flesta av surfarna satt på stranden
och klagade på hur liten det var! Med tanke på att mitt
sista surf hade varit i 0 gradigt, 1 fot vågor i Laxviken var
jag mer än beredd att ”härda ut”. Jag tog på
min våtdräkt av ren rutin, men när jag började
svettas insåg jag att det skulle bli mestadels ”baggie surfing”
för min del. Jag och brorsan surfade i en och en halv timme och
jag var helt överlyklig. Men det var bara borjan...
De nästa två veckorna innan Jul surfade vi
varje dag. Det bästa med Kapstaden är att den ligger på
en halvö. Tänk dig en enorm udde med en massa rev, point och
beach breaks där det alltid blåser offshore någonstans.
Detta tillsammans med att man har två av de största oceaner
tillfogande betyder att man alltid kan hitta en våg någonstans.
De bästa vågorna under de två veckorna
var i ”Kogelbaai”. Där hittar man ett mycket trevligt
beach break som är det enda stället i False Bay som funkar
när swellen i Indiska Ocean är små och vinden blaser
Sydöst. Vi fick också jättefina vågor i Pringle
Bay och Bettys Bay. Bettys Bay funkar i alla vindar från Syd genom
Sydväst till Nordväst.
Snart var det Jul och efter en typiskt Syd Afrikansk
grillfest på Juldagen och ett par dagar tills surfandet i trevliga
beachbreaks kring Gordons Bay, var det snart dags för ett tre timmars
bilfärd norrut längs västkusten för att se om nyår
skulle innehålla lite mer flytande förfriskning än bara
de goda Syd Afrikanska viner som jag hade i bagaget......
Det var 35 grader varmt när vi satta oss i bilen för att köra
upp till legendariska pointbreaken. Jag visste inte om vi skulle få
vågor eller inte, men stugan var bokat och ditt skulle vi i alla
fall. Ibland måste man bara satsa allt.
Vägen ditt är lång och rakt. Det blev bara varmare och
varmare. När vi kom till stället sprang jag uppför stugans
trappor och tittade ut över sand dunes mot havet. Det såg
ut som om där kanske var några vågor. Så det
var bara vaxa brädan och springa till stranden.
Det var vågor. 3 meters vågor. Nästan
inte en människa ute. Jag väntade för ett paus i vågorna
och hoppade in från klipporna. Paddlingen gick perfekt och jag
kom till utsidan med torr hår. Inom mindre än en minut kom
ett jätte stor våg rullande in. Jag var den enda människa
på plats och vände mig om. ”Herregud, jag har inte
surfat på en sån stor våg i 5 år!!”, tänkte
jag. ”Om jag inte lyckas med take-offet kommer jag att dö!!”
Men jag satte den och det var den perfekte början på fyra
långa dagars otroligt surfandet.
Jag låter bilderna talar för
sig själva….
|