Läs Drews reportage från Sydafrikal...
3/1/2008
 Nu var det äntligen dags! F’n vad jag har längtat. December är inte vanligtvis den bästa tiden att åka till Syd Afrika, om det är vågor man är ut efter. Särskilt inte till Kapstaden där vinden är oftast uppåt mot 15-20m/s och kan blåsa flera dagar eller t.o.m. veckor i rad. Men jag brydde mig inte så mycket. Att åka till Kapstaden och träffa familjen över Jul var bra men att vi skulle vara där i början av sommaren var inte helt dåligt heller! En extra pirr i magen orsakades av att vi hade bokat en stuga, i öknen vid en legendariska point break uppe på västkusten, över nyår. En stor risk, med tanke på att om vågorna inte kom till festen, fanns där inte så mycket annat att göra förutom att sitta på stranden och dricka öl.....
Det tog nästan exakt 24 timmar att komma till Cape Town International Airport. När vi kom ur dörrarna var jag överaskat – mycket hade ändrats. Överallt kunde man se tecken av förberedelser för Fotbolls VM 2010. Det byggdes för fullt! En till sak var överraskande – ingen vind. Sist jag var där i december hade vinden blåst för fullt tre veckor av fyra.
Nästa morgon var det direkt till ett trevligt litet beach break. Vågorna var kring en meter, vatten temp kring 20 och luften var 28+ grader och de flesta av surfarna satt på stranden och klagade på hur liten det var! Med tanke på att mitt sista surf hade varit i 0 gradigt, 1 fot vågor i Laxviken var jag mer än beredd att ”härda ut”. Jag tog på min våtdräkt av ren rutin, men när jag började svettas insåg jag att det skulle bli mestadels ”baggie surfing” för min del. Jag och brorsan surfade i en och en halv timme och jag var helt överlyklig. Men det var bara borjan...
De nästa två veckorna innan Jul surfade vi varje dag. Det bästa med Kapstaden är att den ligger på en halvö. Tänk dig en enorm udde med en massa rev, point och beach breaks där det alltid blåser offshore någonstans. Detta tillsammans med att man har två av de största oceaner tillfogande betyder att man alltid kan hitta en våg någonstans.
De bästa vågorna under de två veckorna var i ”Kogelbaai”. Där hittar man ett mycket trevligt beach break som är det enda stället i False Bay som funkar när swellen i Indiska Ocean är små och vinden blaser Sydöst. Vi fick också jättefina vågor i Pringle Bay och Bettys Bay. Bettys Bay funkar i alla vindar från Syd genom Sydväst till Nordväst.
Snart var det Jul och efter en typiskt Syd Afrikansk grillfest på Juldagen och ett par dagar tills surfandet i trevliga beachbreaks kring Gordons Bay, var det snart dags för ett tre timmars bilfärd norrut längs västkusten för att se om nyår skulle innehålla lite mer flytande förfriskning än bara de goda Syd Afrikanska viner som jag hade i bagaget......
Det var 35 grader varmt när vi satta oss i bilen för att köra upp till legendariska pointbreaken. Jag visste inte om vi skulle få vågor eller inte, men stugan var bokat och ditt skulle vi i alla fall. Ibland måste man bara satsa allt.
Vägen ditt är lång och rakt. Det blev bara varmare och varmare. När vi kom till stället sprang jag uppför stugans trappor och tittade ut över sand dunes mot havet. Det såg ut som om där kanske var några vågor. Så det var bara vaxa brädan och springa till stranden.
Det var vågor. 3 meters vågor. Nästan inte en människa ute. Jag väntade för ett paus i vågorna och hoppade in från klipporna. Paddlingen gick perfekt och jag kom till utsidan med torr hår. Inom mindre än en minut kom ett jätte stor våg rullande in. Jag var den enda människa på plats och vände mig om. ”Herregud, jag har inte surfat på en sån stor våg i 5 år!!”, tänkte jag. ”Om jag inte lyckas med take-offet kommer jag att dö!!” Men jag satte den och det var den perfekte början på fyra långa dagars otroligt surfandet.
Jag låter bilderna talar för sig själva….
|